BRAHMS VIOLINKONSERT
Enligt 1800-talets stjärnviolinist Joseph Joachim var Brahms violinkonsert en av få som kunde konkurrera med Beethovens. Här tolkas den med stor skicklighet och värme av Leonidas Kavakos. Dessutom tolkar Radiosymfonikerna och deras chefsdirigent Daniel Harding Antonín Dvořáks mäktiga sista symfoni, Från nya världen.
Konserten sändes på Berwaldhallen Play och i Sveriges Radio P2 den 18 september 2020.
Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent Daniel Harding möter återigen violinisten Leonidas Kavakos, känd över hela världen som en musiker av högsta klass. I februari 2019 tolkade han Mendelssohns violinkonsert tillsammans med orkesterns förste gästdirigent, Klaus Mäkelä. Nu har turen kommit till ett av genrens viktigaste verk: Johannes Brahms violinkonsert i D-dur.
Brahms komponerade gärna under semestrarna, då han fick vila och inspiration av naturen. Violinkonserten skrevs i natursköna Pörtschach am Wörthersee i södra Österrike då Brahms var 46 år gammal och på höjden av sin karriär. Konserten skrevs för vännen och virtuosen Joseph Joachim. Som förebild hade han Beethovens violinkonsert. De delar inte bara tonarten D-dur, utan även karaktären och solostämmans hjältemodiga kamp med orkestern.
Joachim ville bidra till att solostämman blev idiomatisk och spelbar och hjälpte Brahms med detaljerna. Uruppförandet på nyårsdagen 1879 dirigerade Brahms själv. Det lyriska, musikaliskt mogna verket ansågs svårspelat, precis som Beethovens konsert, trots Joachims assistans. Kanske berodde det på att Brahms till slut inte lyssnade på alla vännens förslag. Det var ”en konsert mot violinisten”, som Joachim själv sade.
Pianisten Leif Ove Andsnes har beskrivit Franz Schuberts Gesang der Geister über den Wassern som ”ett av hans mest magiska stycken”. I texten liknar Johann Wolfgang von Goethe människans själ vid vattnet, som kretsar mellan himlen och jorden. Schubert tonsatte dikten flera gånger. Denna – Andsnes favoritstycke – är den mest kända. Den är skriven för manskör och en stråkensemble bestående av altfioler, violonceller och kontrabasar.
Gradualpsalmen Christus factus est är knuten till Skärtorsdagen. Texten – ”Kristus blev för vår skull lydig” – handlar om hur Jesus dör på korset för mänsklighetens skull. Anton Bruckner gjorde hela tre körsättningar av psalmtexten. Den sista tillkom 1884 och är den som Radiokören framför på denna konsert, dirigerad av den engelske kör- och operadirigenten Sam Evans. Han gästade tidigare Berwaldhallen i oktober 2019 som kormästare vid uppsättningen av Edward Elgars Gerontius dröm. Detta gästspel genomförs med stöd av projektet Momentum: Our Future, Now.
På 1850-talet grundade Johannes Brahms en damkör i Hamburg som han dirigerade och skrev musik för. Hans sjuttonde opus, Fyra sånger för damkör, härstammar från den här tiden. Två valthorn och harpa understryker och färgar den vackra, bedrägligt enkla körsatsen. Den andra sången är en sättning av Shakespeares kända text Come away, come away, death, översatt till tyska. Texten till den fjärde sången sades härstamma från gammal keltisk poesi, men skrevs i själva verket på 1700-talet av skotske diktaren James MacPherson.
Antonín Dvořák älskade hela livet sitt hemland och den tjeckiska folkmusiken som han inspirerades av i flera av sina verk. När han 1892, på inbjudan av den förmögna Jeanette M. Thurber, flyttade med sin familj till New York för att bli rektor vid hennes nya nationella musikkonservatorium dröjde det därför inte länge innan hemlängtan slog till. Dvořáks stora intresse för folkmusik var en av anledningarna till att han erbjudits jobbet som rektor. Thurber önskade nämligen att Dvořák skulle delta i skapandet av en amerikansk nationalmusik.
Med hjälp av bland andra den afroamerikanske sångaren och tonsättaren Harry T. Burleigh fick Dvořák lära känna både spirituals och indianernas musik, och blev förtjust. Han betraktade dem som grunden till ”en stor och ädel musikalisk tradition” och uppmanade amerikanska tonsättare att gräva där de stod för att hitta sin egen musikaliska identitet.
När han skrev sin nionde symfoni, med smeknamnet Från nya världen, grävde Dvořák dock inte där han stod utan i den tjeckiska mylla han själv vuxit upp i. Han färgade dock de tjeckiska klangerna med ”andan i de svartas och indianernas melodier. Jag har helt enkelt skrivit teman i vilka jag till exempel har lagt in vissa för den indianska musiken karakteristiska drag.” Dvořák konstaterade också, rätt och slätt, att symfonin ”är och kommer alltid att förbli tjeckisk musik”. Symfonin blev en succé redan vid uruppförandet i Carnegie Hall i december 1893, mitt under Dvořáks tid i New York.
Text: David Saulesco och Andreas Konvicka
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.
Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.
Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.
Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.
Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.
Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.
År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.
Sam Evans är känd som en av Storbritanniens mest mångsidiga unga dirigenter med särskilt intresse för opera och körmusik. Han är chefsdirigent för flera ensembler, bland annat Battersea Choral Society, och har tidigare varit körledare vid Kingston University och University of Reading samt chefsdirigent för Teddington Choral Society. Som operadirigent har han bland annat lett uppsättningar av Bizets Carmen och Gounods Romeo och Julia med Riverside Opera i London, där han varit konstnärlig ledare, och Verdis La traviata i Sicilien och med Hampstead Garden Opera i London.
Han är även en hyllad och prisbelönad sångsolist med alla stora mässor och oratorier på repertoaren, liksom verk som Haydns Theresienmesse, Rutters Mass of the Children och Beethovens nionde symfoni, samt operaroller som Don Alfonso i Così fan tutte, Kilian i Friskytten, Den resande i Benjamin Brittens Curlew River och titelrollen i Figaros bröllop. Han undervisar i sång vid Queen’s College i Cambridge, leder kurser i körsång vid Eton College och är chefslärare i sång vid Highgate School i London. Han engageras även regelbundet som domare vid musiktävlingar.
Leonidas Kavakos är uppmärksammad världen över som en sällsynt skicklig violinist med fängslande uttryck och konstnärlig integritet. I början av sin karriär gjorde han världens första inspelning av originalversionen av Sibelius violinkonsert, som 1991 belönades med tidningen Gramophones pris Concerto of the Year.
I samband med Beethovens märkesår 2020 har han spelat in både Beethovens violinkonsert och hans septett i Ess-dur tillsammans med Bayerska radions symfoniorkester. I oktober 2020 väntar en konsert med Danska Radions Symfoniorkester där han spelar Beethovens violinkonsert och leder orkestern i Beethovens sjätte symfoni, Pastoralsymfonin. Han inledde hösten 2020 med Prokofjevs Violinkonsert nr 2 g-moll med Nordtyska radions orkester och dirigent Alan Gilbert i Elbphilharmonie i Hamburg, följt av ett program med Beethovensonater med pianisten Enrico Pace i Rotterdam.
Han har på senare år även etablerat sig som dirigent och gästat bland andra London symfoniorkester, New Yorks filharmoniker, Budapest festivalorkester samt Schweiziska och franska radions symfoniorkestrar. Han sammanställer årligen en mästarkurs i violinspel och kammarmusik i sin hemstad Aten som lockar musiker från hela världen. Han spelar på en Stradivarius ”Willemotte” från 1734.
Musiken
”Här flyger melodierna omkring; man måste akta så att man inte trampar på dem.” Så skrev Johannes Brahms från Pörtschach vid Wörthersee i Österrike, där han under somrarna 1877–1879 arbetade på bland annat sin andra symfoni och sin violinkonsert. Att det dock fanns delade meningar om det melodiska i Brahms musik visar violinisten Pablo de Sarasates omdöme om violinkonsertens andra sats: ”Jag är inte så smaklös att jag står med violinen i hand och lyssnar till hur oboen blåser styckets enda melodi.”
Som tjugoåring hade Brahms lärt känna Joseph Joachim, två år äldre än han själv men redan en känd soloviolinist. Deras vänskap varade livet ut och Joachim bad länge Brahms om en violinkonsert. Vännerna möttes i Pörtschach i september 1878 för att diskutera solostämmans utformning och senare, efter uruppförandet i Leipzig på nyårsdagen 1879, också om råd och ändringsförslag. Dessa förslag fäste Brahms karakteristiskt nog föga avseende vid.
Både Joachim i sin vänskapliga kritik, och Sarasate i sin sarkastiska dito, var präglade av den gängse synen på en solokonsert som ett solistiskt bländverk med orkesterackompanjemang. Brahms skrev dock något annat: ett symfoniskt verk där solostämman är underordnad helheten. Kritiken talade om en ”konsert mot orkester” eller en ”symfoni med obligat violinstämma”. Det var menat som elaka kommentarer, men samtidigt var det inte helt missvisande beskrivningar av verket.
Till de mest iögonfallande detaljerna i första och andra satserna hör de långa orkesterinledningarna. I första satsen – som för övrigt är av en längd och innehållsrikedom som har få motsvarigheter i violinlitteraturen – presenterar orkestern först ett värdigt skridande tema, ett lidelsefullt sångtema och slutligen ett kraftigt accentuerat tema. Efter detta kommer soloviolinens entré, som ytterligare ett kontrastelement.
Den enkla oboemelodin i andra satsen tas upp av soloviolinen i utsmyckad gestalt, som i sin tur aktiverar orkestern i en uttrycksfull höjdpunkt. När oboemelodin återkommer väver soloviolinen lyriska linjer runt den och satsen slutar rofyllt.
Det ungerskt färgade temat i finalsatsens inledning bildar ännu en dramatisk kontrast. Ur ett ljust och sångbart motiv utvecklas en kort lyrisk episod, men det dominanta huvudtemat tränger snart åter igenom, förändras rytmiskt efter en kort kadens och för konserten till ett briljant slut.
Text: Per-Anders Hellqvist
I februari 1895 skrev Antonín Dvořák följande i den amerikanska tidskriften Harper’s Magazine: ”En amerikansk reporter berättade en gång för mig att den viktigaste talang en journalist kan besitta är en ’näsa för nyheter’. Just så måste en musiker vässa sitt öra för musik. Ingenting får vara alltför lågt eller alltför betydelselöst för musikern. På promenad borde han lyssna till varje visslande pojke, varje gatusångare eller blind positivhalare. Jag är själv ofta så fascinerad av dessa människor att jag knappt kan slita mig därifrån, för ideligen uppfattar jag ett drag eller hör fragment av en återkommande melodi som tycks vara folkets röst. Dessa saker borde tas till vara och ingen borde vara för fin för att göra flitigt bruk av alla sådana uppslag.”
Dvořák älskade hemlandets folkmusik och fick sin inspiration från den i flera av sina verk. Citatet visar hans stora intresse för just ”folkets röst”, och detta intresse var ett av skälen till att den förmögna Jeanette M. Thurber 1891 inbjöd honom att bli rektor för hennes nya National Conservatory i New York. Fru Thurber hade en speciell önskan: att Dvořák skulle delta i utformningen av en framtida amerikansk nationalmusik, som med hans hjälp skulle kunna skapas av kompositionseleverna vid hennes konservatorium.
Under 1880- och 90-talen stod Dvořák på höjden av sin karriär. Fyra av hans nio symfonier skrevs under den här tiden. Han bodde i Prag och försörjde sin familj som tonsättare, dirigent, organist och som kompositionslärare vid Pragkonservatoriet. Dvořák var oerhört tveksam till att lämna sitt hemland. Men den stora lönen avgjorde och familjen installerade sig i en lägenhet på Manhattan där de bodde mellan 1892 och 1895.
Ett berömt uttalande av Dvořák under den här tiden är också att den amerikanska ursprungsbefolkningen och de svartas sånger borde utgöra grunden till ”en stor och ädel musikalisk tradition … De är Amerikas folksånger och era tonsättare måste ta dem i bruk.” Och så påbörjade han sin nionde symfoni som han själv kallade Från nya världen. Uruppförandet ägde rum i Carnegie Hall den 16 december 1893 med dirigenten Anton Seidl och New Yorks filharmoniker. Det blev en stor succé, men ingen kunde säga att de hörde det amerikanska folkets röst.
Dvořáks populäraste musik får tala för sig själv. ”Folkets röst” kan uttryckas på många olika sätt.
Text: Gunilla Petersén
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 30 min inkl paus
Biljetter
Fler konserter
TRETTONDAGSKONSERT 2022
Värme och innerlighet präglar Trettondedag jul i Berwaldhallen. Inled året med en lidelsefull musikalisk resa tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören och makalösa solister. En alltigenom stämningsfull kväll som väcker liv i frusna vintersjälar. Konserten spelas in av SVT.
RADIOKÖREN: URTIDSLJUS OCH NATTSKUGGA
Peter Dijkstra möter Radiokören i en konsert med musik av makarna Mahler, Johannes Brahms samt Arnold Schönberg.
Förklädd gud
Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören i ett försommarprogram med musik av Lars-Erik Larsson, Hugo Alfvén, Einojuhani Rautavaara, Ethel Smyth och Carl Reinecke. Den nyutnämnda Klassiska artisten i P2, Johanna Wallroth, medverkar som sopransolist.