Leif Ove Andsnes i Beethovens Kejsarkonsert

sept.

Fredag 19:00

DATUM PASSERAT

När Beethoven skrev sin femte pianokonsert i Wien attackerade Napoleons styrkor staden. När Lilli Boulanger komponerade D’un Matin du Printemps var första världskriget fortfarande en fruktansvärd verklighet. Igor Stravinskys balett Petrusjka, skriven 1911, är historien om en halmdocka, en slags antihjälte som enligt många tolkat som en personifiering av det ryska folket i tsarens händer. Samtliga verk i kvällens konsert kan sägas kretsa kring, och blivit indirekt eller direkt påverkad av stora händelser, där en hjälte för någon kunde ses som en fiende för andra. Santtu-Matias Rouvali leder Göteborgs Symfoniker och pianisten Leif Ove Andsnes i denna mångtydiga konsert.

Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2

Ladda ner dagens program här

Skriv ut

Medverkande

Göteborgs Symfoniker

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935.

Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1997 utsågs Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester.

Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Under åren 2019-2022 var även Christoph Eschenbach förste gästdirigent – tillsammans bildade de en stark treklöver bestående av tre helt olika konstnärer. Vi är också en stolt partner till sopranen Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär.

Sten Cranner är VD och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen.

Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.
Santtu-Matias Rouvali, dirigent

Santtu-Matias Rouvali är chefdirigent för Göteborgs Symfoniker med start säsongen 2017-2018, ett kontrakt som är förlängt till 2025. Han är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester samt förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Från och med säsongen 2021-2022 är han också London-orkesterns nye chefdirigent. Santtu-Matias Rouvali har med framgång gästdirigerat orkestrar som Los Angeles Philharmonic, Kungliga Filharmonikerna i Stockholm och Franska Radions symfoniorkester. Han är även aktiv som operadirigent och har spelat in skivor för Ondine och Orfeo.

Santtu-Matias Rouvali började sin musikerkarriär som slagverkare och studerade sedan dirigering för Leif Segerstam och Jorma Panula vid Sibeliusakademin i Helsingfors som fostrat flera generationer dirigenter i den absoluta världstoppen.

Det första mötet med Göteborgs Symfoniker 2012 slog gnistor och efter varje nytt besök ökade den ömsesidiga respekten och kärleken – och glädjeruset spred sig som en löpeld i publiken. Samarbetet mellan Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker har givit internationellt eko efter turnéer i nordiska huvudstäder med pianisten Hélène Grimaud samt i Tyskland med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger.

De senaste årens många livesändningar på GSOplay har också uppmärksammats av en stor publik på hemmaplan och världen över. Projektet med Sibelius sju symfonier, både live i Göteborg och som skivutgåvor (Alpha), har hyllats av kritikerna: ”Sibelius fjärde symfoni klingade likt en nedstigning i jordens inre. Som om den var gjord av glödande lava. Att orkestern efter detta gav Rouvali en hyllande ”touche” (fanfar) var högst motiverat!” (Martin Nyström, Dagens Nyheter)

När Santtu-Matias Rouvali inte arbetar med Göteborgs Symfoniker eller Tammerfors filharmoniker respektive Philahrmonia Orchestra – där han också är chefdirigent – gästdirigerar han ledande orkestrar som Los Angeles Philharmonic, Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern.

Santtu-Matias Rouvalis växte upp i en musikalisk familj, båda föräldrarna spelade i Lahtis symfoniorkester, och i hemmet ljöd musiken dag och natt.

Han utbildades till slagverkare och fortsatte sedan med dirigeringsstudier för Jorma Panula och Leif Segerstam vid Sibeliusakademin. Där lade han också grunden till sin instuderingsmetod som följt honom under dirigentkarriären. Fritiden ägnar han gärna åt jakt och fiske. Då samlar han energi för nya kreativa konserter som chefdirigent för Göteborgs Symfoniker.
Leif Ove Andsnes, piano

Leif Ove Andsnes har med sin virtuositet och sina djuplodande tolkningar nått internationell framgång på några av världens ledande konserthus och tillsammans med världens främsta orkestrar. Andsnes är även en hängiven kammarmusiker och grundare av norska Rosendal kammarmusikfestival.

Efter succén med samarbetsprojektet ”Beethoven Journey” lanserar Andsnes och Mahler Chamber Orchestra ett nytt flerårigt projekt, ”Mozart Momentum 1785/86”, där de utforskar en av de viktigaste och mest kreativa perioderna i kompositörens karriär. Sony Classical Records släppte de två första inspelningarna våren 2021: Mozarts pianokonserter nr. 20, 21 och 22 samt kammarmusik komponerad samma år.

Leif Ove Andsnes arbetar exklusivt med Sony Classical. Bland hans tidigare inspelningar är över 30 för EMI Classics – soloinspelningar, kammarmusik och konserter, många av dem bästsäljare – med en repertoar som spänner från Bach till samtida musik.

Han har nominerats till elva Grammys och har vunnit en mängd internationella priser, bland annat sex Gramophone Awards. Bland hans senaste inspelningar finns Billboards topplistade Sibelius samt Chopin: Ballades & Nocturnes (Sony Classical), ett album med musik av Stravinskij för två pianon med Marc-André Hamelin (Hyperion), Schumanns Liederkreis & Kernerlieder med Matthias Goerne (Harmonia Mundi), Bent Sørensens pianokonsert La Mattina med Det Norske Kammerorkester och Per Kristian Skalstad (Dacapo) samt en skiva med musik av den norske kompositören Ketil Hvoslef på vilken Andsnes framför den pianokonsert som skrevs 1994. Den framförs tillsammans med Bergen Filharmoniske Orkester och Edward Gardner (Simax).

Andsnes har tilldelats Den Kongelige Norske St. Olavs Orden samt det prestigefyllda Peer Gynt-priset. Han har även mottagit Royal Philharmonic Societys Instrumentalist Award och Gilmore Artist Award. Han upptogs 2013 i Gramophone Hall of Fame och 2016 utsågs han till hedersdoktor på både Juilliard School i New York och konservatoriet i Bergen

Leif Ove Andsnes är född i norska Karmøy 1970. Han studerade vid konservatoriet i Bergen under den namnkunnige tjeckiske professorn Jirí Hlinka, och den belgiske pianopedagogen Jacques de Tiège har varit en ovärderlig rådgivare. Tiège, liksom Hlinka, har i hög grad har påverkat Andsnes stil och filosofi som musiker. Han är för närvarande konstnärlig rådgivare på Prof. Jirí Hlinka Klaverakademi i Bergen där han varje år ger masterclasses. Andsnes bor i Bergen tillsammans med sina tre barn.

Musiken

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 45 min (inkl. paus)

LILLI BOULANGER: D’un matin de printemps

5 min

Lili Boulanger, som dog 1918 vid tjugofyra års ålder, var på god väg att bli en av 1900-talets framstående franska tonsättare. Hon sällar sig till skaran av tonsättare som dött alldeles för unga.

Arbetet med D’un matin de printemps pågick mellan 1917 och 1918, och är följaktligen ett av Boulangers sista verk. Hon började komponera det på våren 1917 som ett stycke för violin och piano (eller flöjt och piano), varpå hon gjorde ytterligare en version för pianotrio. Slutligen orkestrerades verket i januari 1918. De olika versionerna överensstämmer inte exakt, men Boulanger betraktade dem som parallella, vilande på samma grund.

Musiken låter inte som om den kommer från en dödsbädd, till skillnad från många av hennes andra verk vid den här tiden, utan tvärtom är verket fullt av liv och energi. Debussys och andra franska impressionistiska kompositörers inflytande på henne är tydligt hörbart i de frodiga modala harmonierna, de skimrande texturerna och de komplicerade rytmiska ackompanjemangen. Hon har även låtit sig inspireras av spanska kompositörer, som till exempel de Falla. Ett visst inflytande från Gabriel Fauré, hennes lärare i komposition, kan skönjas men det gör henne inte mindre unik i sin originalitet och fräschör.

D’un matin de printemps är strukturerad i A-B-A form och full av lekfulla vändningar och rytmiska delikatesser. Boulanger använder sig färgstarkt av blåssektionen, ett drag som fångar lyssnaren direkt från början, där det glada huvudtemat som introduceras av soloföjten i sitt låga register ställs mot lätt prasslande stråkar och skimrande inslag av triangel och celesta. Detta återkommande motiv förs sedan växelvis runt mellan stråkarna och träblåsarna. Musiken övergår snart till någonting nytt, och den glada karaktären förändras i den något mörkare mittsektionen, som utgör en skarp kontrast till de båda ytterdelarna.

I den avslutande sektionen blir tempot återigen snabbare, och musiken utbrister i ett crescendo och en uppbyggnad av volym och energi i hela orkestern. Plötsligt tunnas texturen ut till kammarliknande kombinationer – en passage som påminner om Mahlers Das Lied von der Erde, ett verk som Boulanger var bekant med. Det är som om Boulanger velat förmedla vårens tillblivande, dess förändring och slutgiltiga förgänglighet.

Text: Andreas Konvicka
LUDWIG VAN BEETHOVEN: Pianokonsert nr 5 Ess-dur Kejsarkonserten

38 min

Medan Napoleons armé gick till attack mot Wien på våren 1809 satt Beethoven och försökte komponera sin femte pianokonsert i sitt hem i staden. Larmet och bullret från striderna var dock enormt och Beethoven, som bodde alldeles vid stadsmuren, fick flera gånger söka skydd i sin brors källare. ”Vi har genomgått en hel del elände” skrev han till sin förläggare, ”allt som hänt här har nedsatt mig till kropp och själ”.

Beethoven hade först tillägnat general Napoleon sin tredje symfoni men ändrat sig i vredesmod när han hörde att Napoleon utropat sig till kejsare. Beethoven avskydde Napoleon för att han hade invaderat Wien, en reaktion typisk för den allmänna nationalromantiska stämning som började gro i Tyskland och Österrike. Varför den femte pianokonserten kallas Kejsarkonserten är det nog ingen som vet; det var åtminstone ingen hyllning till Napoleon, och det var inte Beethoven själv som satte namnet. Det finns dock en alternativ titel som säger desto mer: Militärkonserten.

Militärkonserter var en vanlig genre vid den här tiden, som innehöll både kanonader, trumpetsignaler och marschrytmer. En kvarleva av detta, kan man säga, finns främst i pianokonsertens första sats. Andra satsens lugna inledningsmelodi lär däremot härstamma från österrikiska pilgrimssånger. Det här är ändå en av Beethovens ljusaste solokonserter och det är överlag svårt att höra spår av den svåra tid då den skrevs. Nu började också Beethovens hörsel att försämras, vilket betydde att han själv inte kunde framföra verket.

Vid uruppförandet i Leipzig 1811 blev publiken så förtjust att de ”icke kunde låta sig nöja med de vanliga yttringarna av erkännande och belåtenhet”. Men efter ytterligare ett framförande blev den nästan inte spelad alls, förrän i mitten av 1800-talet då det både fanns tryckta noter och många duktiga pianovirtuoser som klarade av Beethovens verk.

Trots att Beethoven hade ytterligare 18 år kvar i livet blev detta hans sista pianokonsert. Kanske berodde det på att han inte själv kunde framträda som pianist, eller att han inte ansåg sig ha mer att åstadkomma i den här konsertformen. Det hade han, däremot, i andra.

Text: Bengt Arwén
Paus

20 min
IGOR STRAVINSKY: Petrusjka

34 min

När den kulturintresserade mecenaten Sergej Djagilev i februari 1909 hörde två uruppföranden av den då 26-årige Igor Stravinsky blev det grunden till ett av 1900-talets mest fruktbara samarbeten. Redan året därpå hade Stravinskys första ryska balett, Eldfågeln, premiär och succén var ett faktum. I samma veva hade Stravinsky kläckt idén till ett verk med utgångspunkt i gamla hedniska riter, vilket Djagilev tände på, och Stravinsky åkte till Schweiz för att arbeta i lugn och ro. Väl där kände han ett behov av att först koppla av alla tankar på scenisk musik innan han tog sig an det nya, stora projektet för Djagilevs trupp.

Som omväxling ville Stravinsky komponera för konsertsalen. Först tillkom några sånger, sedan började han på ett konsertstycke för piano och orkester. Hela tiden fanns en docka eller sprattelgubbe i hans tankar, men ingen vanlig, själlös docka utan en som får liv likt Olympia i ”Hoffmanns äventyr”. Men vad skulle det här bisarra stycket heta? Medan han vandrade utefter Genèvesjöns stränder funderade han och en dag slog det honom: Petrusjka, den odödliga och olyckliga sagohjälten, ett slags motsvarighet till Harlekin och Pierrot.

När Djagilev mot slutet av sommaren besökte Stravinsky i Lausanne för att, som han trodde, diskutera de första skisserna till vad som senare skulle bli baletten Våroffer fann han i stället Stravinsky fullt sysselsatt med ett annat verk. När han fått lyssna till de två första satserna insåg han de dramatiska möjligheterna och övertygade Stravinsky om att göra om konsertstycket till en balett i stället. Den sagolika handlingen utspelar sig under fastlagskarnevalen i Sankt Petersburg och är ett dramatiskt triangeldrama mellan de tre förtrollade dockorna Petrusjka, ballerinan och moren.

Text: Christina Tobeck

Om konserten

När Göteborgssymfonikerna gästar Berwaldhallen med chefdirigent Santtu-Matias Rouvali i spetsen är det i sällskap med Leif Ove Andsnes, den norske pianisten som var deras Artist in residence säsongen 2019-2020 och sedan länge har hela världen som arbetsplats. Med sig på resan har han ofta Beethoven.

Sin femte pianokonsert skrev Beethoven i Wien år 1809, medan Napoleons styrkor gick till attack mot staden. Då och då fick han söka skydd i broderns källare och ångesten var påtaglig. Vid denna tid hade tonsättaren dessutom på allvar börjat plågas av sin dövhet, men komponerade trots det ett verk som alltifrån inledningens orkestrala hammarslag och rullande pianokaskader till tredje satsens briljanta coda, är fullt av överraskningar, originella idéer, rörande melodier och tro på att musik och konst kan förändra världen. Pianokonserten har av eftervärlden kallats både Kejsarkonserten och Militärkonserten och visst kan man ana både kanondunder, marschrytmer och trumpetsignaler i detta trots allt ljusa stycke, som Beethoven aldrig hade förmåga att framföra.

– Att veta hur isolerad Beethoven var vid den här tiden. Han hade verkligen upptäckt allvaret i sitt handikapp och kunde själv inte spela konserten. Det måste ha inneburit en sådan känsla av misslyckande, men det finns ändå inte ett spår av självömkan i musiken. Jag har nästan svårt att föreställa sig att någon har suttit och skrivit denna musik, så vansinnigt vacker att den tycks ha funnits för alltid, säger Leif Ove Andsnes om verket som han har framfört många gånger världen över.

Ljus och lätthet präglar även Lili Boulangers D’un matin de printemps (En vårmorgon), andra delen i en diptyk som den franska tonsättaren komponerade mot slutet av sitt mycket korta liv. Bägge styckena behandlar samma melodiska och rytmiska tema på olika sätt. Men om systerstycket D’un soir triste är långsamt och elegiskt ger D’un matin de printemps ett närmast glättigt intryck präglat av liv, energi och förväntan. I de modala harmonierna, lekfulla vändningarna och rytmiska finesserna hörs tydligt hennes påverkan av impressionismen och Debussy.

Full av smittande rytmer är också Stravinskys Petrusjka, vars melodier delvis är hämtade från gamla ryska folksånger. Då tonsättaren hade börjat samarbeta med Sergej Djagilev vid Ryska baletten i Paris drabbades han plötsligt av den envisa idén att skriva musik om en docka som får liv och börjar utmana orkesterns tålamod. Tänkt som ett verk för orkester och piano, men under Djagilevs påtryckningar utarbetade Stravinsky idén i en balett som koreograferades av Michel Fokine och gjorde succé i Paris. Numera framförs oftast musiken i en burlesk konsertversionen bestående av fyra tablåer, där Petrusjka hamnar i ett triangeldrama med ballerinan och moren på en vintrig marknadsplats i Sankt Petersburg.

Text: Anna Hedelius