År 1897 tonsatte Richard Strauss Der Abend (Kvällen), en dikt av Friedrich Schiller (1759–1805), för 16-stämmig a cappellakör. Romantikern Strauss håller sig nära texten, och tonmålar med täta harmonier. Sopranernas höga g i pianissimo bildar startpunkten för en magnifikt glödande solnedgång där ljuset sjunker ner, illustrerat av Strauss med fallande linjer genom hela stycket, in i nattens djup.

Kaija Saariahos musik involverar ofta elektronisk manipulation av något slag, så även i körstycket Nuits, adieux (1991–1996). Det suggestiva stycket handlar den bitterljuva paradoxen att behöva vakna och ta farväl av natten och drömmarna. Verket består av två delar, där den första är baserad på utdrag ur en roman av Jacques Roubad (f 1932), Echanges de la lumière (Utbyte av ljus) från 1990, den andra på den filosofiska novell Séraphîta (1834) av Honoré de Balzac (1799–1850).

Victoria Vita Polevá är en väletablerad, nu levande ukrainsk kompositör.

Hennes kreativa musikstil har varit en resa från avantgardistisk estetik och polystylism, till att ha landat i så kallad ”helig minimalism”, en stil som kännetecknas av en minimalistisk kompositionsestetik och ett utpräglat religiöst eller mystiskt ämnesfokus. Här uruppförs ett nyskrivet verk av henne som beställts av Östersjöfestivalen.

Arnold Schönbergs a cappella-körverk, Friede auf Erden (Fred på jorden) skrevs 1907, men framfördes först 1911. Det var från början tänkt för en tävling. Verket blev det sista betydande han skrev under sin tonala period innan han började experimentera med atonala klanger, som i sin tur skulle leda fram till hans musikrevolutionerade 12-tonsteknik. Texten är en dikt av Conrad Ferdinand Meyer (1825–1898), som han skrev för 1886 års julupplaga av familjetidningen Schorers Familienblatt. Trots berättelsen om Kristi födelse i den första strofen är innehållet mer profant än andligt.

Märt-Matis Lills The Dream Stream (Drömströmmen) för kör och elektronik (2015) är inspirerad av en samisk jojk med titeln Niehkkoája (Sova flod), som Lill hörde framföras i Finland. Jojk är samisk musik som är avsedd att kommunicera ett visst sinnestillstånd, och kan vara som ett vaket drömtillstånd. I Niehkkoája föreställer sig sångaren en fjäril, som flyger uppströms ovanför en liten flod. I Lills verk sjungs den av en solobasröst, omgiven av körens ordlösa sång av harmonisk komplexitet och rörelse. Elektroniken använder Lill bland annat för att gestalta den naturliga miljön, som till exempel det rinnande vattnet i slutet av verket.

Text: Andreas Konvicka