Lite motvilligt lät sig Felix Mendelssohn värvas till Berlin av Frederick William IV som hade ambitioner att göra staden till ett kulturellt centrum. I Mendelssohns uppgifter ingick att skapa musik för katedralkören, ofta för liturgiskt bruk. Han kände sig ganska begränsad; Palestrina-stilen förordades med strikt tonsättning av texten. När dessutom löften om medel till stadens musikverksamhet aldrig infriades lämnade han tjänsten. Både Denn Er hat seinen Engeln befohlen och Richte mich, Gott tillkom under Berlintiden och vi kan i efterhand konstatera att Mendelssohn trots begränsningarna skapade körhistoria.

Max Regers Tre motetter op 110 räknas bland de mest avancerade a cappella-verken. O Tot, wie bitter bist du tillkom sent i Regers liv, då han var märkt av sjukdom och depression. Vi hör en klagan över den bittra döden som rycker bort den lyckliga människan, men i den avslutande koralen ljusnar stycket och döden välkomnas som en befriare. Reger kritiserades för ”obegriplig harmonik” och ”inga melodier” men hans Åtta andliga sånger saknar knappast melodier. Sångerna påminner om koraler av Bach, en av Regers stora förebilder, men ger också prov på Regers fantasi vad gäller harmonik och textnära komponerande. På hotellrummet där Reger dog i sömnen hittades korrekturet till de åtta sångerna. På skrivbordet låg den första sången uppslagen: ”Människan lever och blomstrar blott en kort tid och världen måste förgås med all sin glans.”

I Johannes Brahms läroprocess ingick studier av äldre musik. I den stora notsamling han lämnade efter sig finns åtskilliga avskrifter av musik från 15-, 16- och 1700-talet. Den dubbelkörsteknik med venetiansk stilbakgrund som blomstrade på 1500-talet och som gärna används då tonsättare vill skriva allvarlig, monumental eller festlig musik hittar vi även hos Brahms. Den dominerar Fest- und Gedenksprüche, en motettsamling med patriotiska känslor som gestaltas med bibeltexter.

Tre nu levande tonsättare får representera den litauiska spänningen, alla tre mer eller mindre påverkade av litauisk folkmusik. I Tykus tykus, ”tyst tyst”, har Vaclovas Augustinas inspirerats av en litauisk folkvisa om en ung man som diskret inleder en amorös eskapad. Men i stället för att gifta sig flyr denne ”smooth operator” – och rider ut i strid. Sutartin är en traditionell polyfonisk musikform från norra Litauen. Sjungen sutartinė handlar om vardagliga göromål och utövas typiskt av 2–4 sångerskor ungefär som en kanon med ett speciellt och karaktäristiskt uttryck. Traditionen är borta sedan ett hundratal år tillbaka, men formen har funnit sin väg tillbaka in i folk- och konstmusik och har fått ge titeln till Romualdas Gražinis stycke. Även Bronius Kutavičius är inspirerad av bland annat sutartin. Kutavičius har i många år varit en dynamisk kraft på den litauiska tonsättararenan. I Giedantis vėžys med text från en litauisk folkvisa får vi möta ett sjungande skaldjur!

Text av: Karin Ekedahl